månadsarkiv: november 2014

Intel MICA: Det slutar vara ett statement om du säger det hela tiden

Härom dagen läste jag om Intels nya smarta armband MICA. Armbandet är designat av Opening Ceremony, tekniskt utvecklat av Intel och skapat för den moderna, modemedvetna kvinnan. En device ”women would really want.” Enligt Intel alltså.

Intel MICA

Jag är inte lika övertygad. Dels för att den tekniska biten känns lite skakig. Till skillnad från Galaxy Gear eller kommande Apple Watch är det här armbandet inte en del av ett existerande ekosystem, utan en fristående liten enhet som ska pusslas in i alla andra grejer man har. Och den är verkligen fristående – MICA har ett eget SIM-kort och därmed ett helt eget nummer som dina vänner ska SMS:a för att du ska kunna läsa meddelandet på handleden. Nog om det, ni kan läsa mer om det tekniska här.

MICA 2

Min största invändning handlar faktiskt om mode-biten i det här. Resonemanget bakom armbandets utformning verkar vara ungefär ”Kvinnor gillar stora statement-armband” och ”Om vi kamouflerar den här prylen som ett stort statement-armband så kan vi få plats med ganska mycket teknik!”

Det finns ett ganska stort problem i detta – nämligen att man inte har på sig samma stora, iögonfallande statement-armband varje dag. Det skulle ta över varje outfit och förlora wow-effekten rätt snabbt. Inte vara så mycket av ett statement längre, utan en bara stor, bulkig grej vars design man börjar tröttna på.

Någon som man däremot sannolikt vill ha med sig varje dag är det där praktiska smarta armbandet man köpte, som funkar som ens kalender och klocka, och så vidare. Jobbigt då att det armbandet också är ett stort, iögonfallande statement-armband med väldigt speciell design.

Jag tror ni ser vart jag vill komma.

Jag tror att konkurrenterna som riktat in sig mer på utformningar som känns ”klocka” är rätt ute. Grejen man ska ha på armen varje dag kan inte vara en superskrikig, jättespeciell pryl, det funkar inte i längden.

Bilder från Intel.

Högklackade skor i små storlekar

Den senaste året har mina fötter krympt ungefär en storlek. Riktigt när det hände har jag inte märkt, men när jag provade mina svarta favoritpumps för någon vecka sedan insåg jag att de var alldeles för stora, och jakten på nya skor har varit svårare än jag kunde tro.

Standardstorlekarna för damskor i svenska butiker verkar vara ungefär stl.36-41, och det är svårt att hitta mindre. Tidigare har jag aldrig haft problem med det. Vintertid har jag dragit ungefär en 37:a, och i sommarskor (där man inte har strumpor på samma sätt) har jag haft en rätt perfekt storlek 36.

Numera är storlek 36 tyvärr för stort, och i helgen var jag i nästan alla malmös butiker för att hitta de perfekta svarta pumpsen. Allra helst skulle jag vilja ha köpt ett par Louboutin, men jag hann dels inte in till köpenhamnsbutiken före lördagens fest, och dels kan jag inte riktigt försvara priset just nu (jag ska ju ändå gifta mig).

Louboutin

Min egentligen önskelista på snygga pumps är:

  • Svarta
  • Höga
  • Läder
  • Lätt platå fram

Jag blev tipsad om att leta i butiker som Rizzo och Footlight, men ingen av dem hade 35:or inne, eller några modeller i storlek 36 som ens var i närheten att passa, tex. med en extra sula eller ett hälgrepp. Hade jag haft lite tid på mig hade jag kunnat beställa den här skon från Tiger of Sweden som visade sig vara oerhört bekväm, men som inte fanns i storlek 35 i butik.

Tiger of Sweden

Jag hann också med att prova skor från Novita, Scorett, Vagabond och K.Cobler utan att lyckas. Tamaris hade en modell som hade potential, men som inte ens fanns i storlek 36 i någon av de butiker jag tittade i.

Till slut föll jag för ett par blanka Clarks som bara var aningens stora och som satt bra:

Clarks

Jag testade skorna i lördags kväll under en bal med långklänning (behövde höjden för klänningen) och mina fötter varade ungefär till en bit efter midnatt. Hade jag haft mer tid hade jag nog försökt få tag på Tiger-skorna i rätt storlek, men Clarks-pumpsen fick ändå klart godkänt för en kväll på bal. I storlek 36 och med en sula fram satt de rätt bra ändå.

Nu ska jag bara hitta ett par i guld för det där bröllopet med…