månadsarkiv: juni 2014

Klädkoder för sommarens fester – del 1: Kavaj

Medan Johanna flyger runt med lilla rullväskan och bär nätta sommarklänningar så tänkte jag ta mig an något lite mer högtidligt – klädkoder.

Härom veckan var jag på REA-premiären på Åhléns och råkade stå bredvid en dam som frågade en expedit om vad hon skulle ha på sig på ett bröllop med klädkoden smoking. Expediten hade dessvärre ingen aning, så jag hoppade in och gav några tips. Isabelle som var och shoppade med mig den morgonen tyckte att jag borde blogga om det här ämnet, så nu blir det en liten serie. Vad jag gav för tips till damen på Åhléns kommer framöver, men jag tänkte jobba mig nerifrån och upp i finhetsgrad så idag blir det klädkod: kavaj.

Nu är det här ju inte något jag personligen hittat på och verkligen inte unik kunskap jag bjuder på, men jag tänker att en visuell guide och tips på några snygga klänningar alltid är en bra grej. När jag själv behöver en uppfräschare på temat så går jag alltid tillbaka till Magdalena Ribbing och hennes formidabla folkupplysningsinsatser på DN Mat & Dryck. Den som vill ha definitioner för hur herrarna ska klä sig hänvisar jag också dit – det blir helt enkelt inte lika roliga bilder av era grejer, grabbar.

Klädsel: Kavaj

Ursprungligen betydde ”kavaj” och ”mörk kostym” samma sak, men dessa har delats upp i två steg med tiden, varav kavaj är den lite mindre uppklädda som vi börjar med.

Det lättaste sättet att beskriva den här nivån är att den är lite mer finklädd än det man har på sig till vardags, men inte ”aftonflott” (som Magdalena säger.) Däremot betyder det inte alls att du som tjej behöver ha kavaj på dig. Jag skulle faktiskt råda emot det, eftersom man lätt blir lite mer business när man tar på sig kavajen, men det finns givetvis tillfällen där det är det som är poängen.


Till vänster: Halsband, Zara. Klänning, H&M. Sandaletter, H&M. Mitten: Halsband, Zara. Kavaj, Zara. Klänning, ModCloth. Skor, Skopunkten. Till höger: Halsband, båda H&M. Byxa, H&M. Blus och pumps, Zara.

Jag har avsiktligt valt lite olika stilar på outfitsen ovan, för klädkoder handlar inte om att alla ska se likadana ut utan om att man håller sig på samma nivå. Men när jag satte mig för att leta exempel på plagg till det här inlägget så kände jag att jag fick kämpa lite, för ofta kändes som att ”men det här skulle man ju kunna ha på sig på jobbet.” För vissa är jeans och t-shirt vardag, för andra sidenblus och pennkjol, ja, ni fattar… Jag tror att jag kom fram till några varianter som jag kan föreställa mig på samma mingel i slutändan.

Tillfällen som jag tänker mig som typiska för ”kavaj” är sommarfest med jobbet, skolavslutningar, dop, middagsbjudningar hos vänner eller mingel och releasefester. Jag tror att det här är den nivån av uppkläddhet som de flesta av oss använder mest, men inte för att den är föreskriven, utan för att det är ungefär här man hamnar när man ska ut och äta middag och vill vara lite piffigare än vad man var på kontoret under dagen.

Ett tips är att ett och samma plagg kan vara både vardag och fest beroende på vilka accessoarer man har till – en snygg högklackad sko och ett statementhalsband kan göra skillnaden mellan de två i många fall.

Traditionellt sett ska klänningen gå minst ner till knät och absolut inte vara marklång. Det kan kännas förlegat med knälångt, men får du en formell inbjudan med klädkodsangivelsen kavaj, särskilt om det är ett mer konservativt sammanhang det rör sig om, så är det det bästa valet.

I nästa inlägg klär vi upp oss lite mer till ”mörk kostym.”

Resa-lätt-guiden, del 7: Pärlhalsbandet

Jag har skrivit flera inlägg om att resa lätt och vad man behöver ha med sig i sin packning om man vill se sådär snyggt professionell ut på dagen men ändå kunna slappna av på kvällen. Nu är det dags för ett av mina kanske bästa knep när det kommer till outfits, nämligen pärlor.

Tidigare inlägg i Resa-lätt-guiden:
1. Väskan
2. Krämen
3. Kavajen
4. Skorna
5. Enliterspåsen
6. Almedalen (special)

Johannas resa-lätt-guide, del 7: Pärlhalsbandet

Pärlor har genom åren varit utskällda, betraktats som tråkiga eller omoderna och associerats till någon sorts överklass. Det må stämma i många fall, men det finns få andra accessoarer som kan förhöja en outfit så snabbt som pärlor kan.

Mitt favorit pärlhalsband

Bäst är de stora, vanliga vita. Det går nämligen i princip inte att se nedklädd ut i ett stort prydligt pärlhalsband, och det oavsett om det kostat trettio kronor på Ur & Penn eller är äkta vara för tretusen. Kombinera med smala jeans och t-shirt för en kaxig business-look. Sätt på dig en klänning och du är genast redo för ett cocktailparty. Pärlhalsbandet är räddaren i nöden du alltid skall ha i väskan om det finns den minsta risk att du kommer hamna i ett lite mer formellt sammanhang. Pärlörhängen ger en svagare effekt men fyller samma funktion.

Dessutom har pärlor förmågan att göra att en look ser lite mer genomtänkt ut och att man är rätt kvinna på rätt plats. Bär du upp dina pärlor som en självklarhet kommer alla utgå från att dina sneakers är en tillfällig modenyck eller att jerseyklänningen på cocktailfesten är härligt alternativ. Det signalerar vuxenhet och konformitet men gör att du kan komma undan med andra stilbrott, antingen din utstyrsel, eller i dina åsikter och yrkesroll.

Resa-lätt-guiden, del 6: Almedalen

Om man arbetar med politik eller kommunikation är det stor chans att man besöker almedalsveckan i Visby nästa vecka. I år blir det för mig sjunde gången jag kommer vara på plats, och genom åren har jag varit där som ungdomspolitiker, bloggare, ledarskribent, lobbyist, författare och privatperson. I år kommer jag återigen att åka med jobbet och vara på plats onsdag till fredag eftersom jag ska hinna med ett event i Berlin på tisdagen.

I sin natur är Almedalsveckan rätt speciell, och även om de tidigare posterna i Resa-lätt-guiden är användbara även för denna Visbyvecka, kan den behöva kompletteras på ett par punkter. Det är dags för Resa-lätt-guidens Almedalsspecial.

Tidigare inlägg i Resa-lätt-guiden:
1. Väskan
2. Krämen
3. Kavajen
4. Skorna
5. Enliterspåsen
7. Pärlhalsbandet

Johannas resa-lätt-guide, del 6: Almedalen (special)

  1. Den lilla rullväskan. Om du vet att du ankommer till Visby med tid att gå förbi ditt hyrda rum (eller i bästa fall hotell) före nästa mingel så satsa på att packa dina saker i den lilla rullväskan. Har du otur måste du lämna in den bland bagaget på båten, men den gör att du orkar släpa den hela vägen till ditt boende istället för att vänta i den evighetslånga taxikön. Dessutom får du plats med aningen fler saker i din väska.
  1. Mikrohandduk och reselakan. Om du inte hör till skaran som fått en av de åtråvärda hotellrumsplatserna under veckan är chansen stor att du kommer bo i någon av alla de privatbostäder som hyrs ut i Visby. Kanske delar du dessutom boendet med andra, bara bor där en liten del av veckan, och har sparat in på att din hyresvärd skall förse just dig med lakan och handduk? Om du känner igen dig i situationen kan det vara bra att packa ner en mikrohandduk och ett reselakan. De tar minimalt med plats, gör att du kan bada och duscha och sova i både soffa och lånad extrasäng.
  1. Tjocka strumpbyxor & ullkofta. Väderprognosen ser tyvärr dyster ut för årets visbyvecka. Håll dig varm under sena kvällar när regnet smattrar mot partytältstaket med ett par rejäla strumpbyxor och en tunn ullkofta under kavajen. Tar inte mycket plats att packa ner, är lätta att byta om till när det börjar bli kallt och gör att du kan hålla igång en timma till.
  1. Myggmedel. Ja, det finns myggor på Gotland, låt ingen intala dig något annat.
  1. Klänningar. Tillsammans med Powerkavajen och pärlhalsbandet ser du professionell ut dagtid och ledig kvällstid. Om du inte gillar klänning så satsa på flera lager. Bra byxor, ett tunt linne som du kan ha för sig självt och en skjorta över.
  1. Plagg och accessoarer som sticker ut. Beroende på vilket syfte du har med din vecka, våga sticka ut i ditt val av klädsel och look. Första intrycket ger allt, och då vill du inte ha en t-shirt i gräll färg med organisationstryck på. Förra året fick jag (positiva) kommentarer för svart nagellack på mingel med moderater, hängde med vänstermänniskor i dollar-leggings och drack champagne i min Chtuhlu-klänning. Anpassa dig till sammanhanget, men våga stick ut så du syns.

Överkurs om du inte behöver resa lätt:

–       Snygga gummistövlar
–       Stilfull regnkappa
–       Högklackade skor du kan gå på kullersten i och som gör dig längre vid alla stående mingel.
–       En flaska rosé. Man vet aldrig när det är tillfälle för mer spontana mingel på tu-man-hand.
–       Badkläder och riktig handduk. Ett av mina bästa minnen från Almedalsveckan var när jag flydde Visby en dag och åkte på badutflykt.

(Sådär såg jag ut efter förra årets almedalsvecka)

Två sommarklänningar för ett par hundralappar

Som jag har nämnt i tidigare inlägg hamnar jag med mina 157cm i klädvärldens petite-sortiment. Det gör att jag ofta handlar mina klänningar på nätet, som från Asos eller Blackmilk, men i bland har man turen att hitta saker som passar även i butik.

Hos H&M finns just nu ett par fina sommarklänningar som funkar om man har en kortare profil. Den första är en randig klänning i jersey-material för ett par hundralappar som finns i både rött och vitt (ni har väl inte missat Hannas inlägg om ränder?):

Randig klänning från HM

Jag har inte köpt den randiga klänningen än, utan tänkte spara den tills jag har ett aningens större behov av den. Men den andra från H&M är en perfekt midsommarklänning i ett lite festligare material:

Blommig klänning från H&MDenna fyllde vid tillfället en lite större lucka i min garderob, och det blev således ett köp. En storlek 34 ser så här ut på mig:

Tyvärr ligger den blommiga just nu i tvätten, så på midsommar blir det nog premiär för denna istället. Om det blir någon sol vill säga.

 

 

Del II i hårsagan: Hur jag fick lila hår

Jag vill börja det här inlägget med en tydlig disclaimer för dig som kanske hittat hit via en googlesökning: Om du färgar ditt hår lila och sedan försöker bleka ur det finns det en hög risk för att du kommer få grönt hår. Färga inte ditt hår lila om du inte är ok med det. Om jag hade vetat det så jag själv sannolikt låtit bli. Om du vill se en bild på grönt hår, fortsätt läsa.

Första delen, om hur jag fick rosa hår hittar du här.

Efter att jag hade kommit över den där första tröskeln och färgat håret rosa så kändes som att möjligheterna att färga det i roliga färger var oändliga. Efter ungefär en månad blev jag rastlös och kände att jag ville ha lila hår. Inspirationen kom till stor del från Kelly Osbournes hår och framför allt den här snygga fotoserien på The Couveteur.

Som jag skrev i förra inlägget så hade jag inte tålamodet att beställa färg på nätet så än en gång knatade jag bort till Shock i Drottninggatsbacken och köpte en burk Violet från Directions.

Jag tvättade håret ett par gånger med mjällschampo och med schampo blandat med bakpulver för att få ut så mycket rosa pigment som jag kunde ur mitt hår först. Ett annat bra tips för att få ut den här typen av färg ur håret är djuprengörande schampo, d.v.s. typer som heter ”clarifying”.

Eftersom lila är en blandning av rött och blått pigment så behövde jag inte få håret helt ljust för att färgen skulle bli snygg – kvarvarande rosa skulle bara göra att det blev en lila nyans som var lite mer åt det rosa hållet.

Sedan blandade jag till en lila ton jag gillade med några skedar färg och massor av balsam, täckte hela håret, tittade på några TV-serier och sköljde ur. Nästa dag såg jag ut ungefär så här.

För att få färgen lite jämnade så tonade jag om nästa helg med en lite mörkare blandning.

Det här är den mörkaste nyans mitt hår någonsin har varit – jag har ju varit blond hela mitt liv. Jag behövde ändra hur jag gjorde mina ögonbryn eftersom min vanliga brynskugga såg alldeles för varm ut i relation till mitt hår. Den relativt mörka kalla tonen gjorde också att jag kände mig blekare och inte särskilt somrig. När vädret blev varmare så upptäckte jag att den lila färgen blektes till ljusblått på bara en timme av sol, så jag förberedda mig på en sommar i hattar.

Som ni kanske märker så stormtrivdes jag inte i det lila. Det kändes inte rätt helt enkelt. Efter ett tag tröttnade jag. Eftersom jag inte blekt håret på en månad så kändes det ok att göra en bleach bath, d.v.s. en lättare blekning, för att bli av med färgen på ett snabbt och effektivt sätt utan att förstöra mitt hår allt för mycket.

Jag visste från när jag blekte min utväxt i maj att den växtbaserade färgen borde försvinna på bara några minuter. Men i stället för blont så visade sig något helt annat efter att jag haft i blekningen i några minuter. Mitt hår var MINTGRÖNT. Jag väntade de maximala 40 minuterna, men när jag sköljde ur håret var det fortfarande grönt.

Om jag var en person som eftersträvade en ”naturlig” hårfärg så hade det här varit en mycket större katastrof. Jag kände mig mest irriterad över att det inte blev som jag ville och att jag nu var begränsad i vad jag kunde färga på för nya nyanser.

Den mintgröna färgen var i sig förvånansvärt snygg för att vara en olycka, men jag hade ju inte valt den. Det var faktiskt mycket mer mintgrönt än vad som syns på bilderna.

Sannolikt var det som hände att det blå pigmentet från lilan inte ville släppa från mitt hår. Tillsammans med den gula ton som finns i allt blekt hår om man inte tonat det så bildades den här mintgröna nyansen.

Jag satte mig och googlade en del och upptäckte att det här är ett vanligt problem. Jag hade bara inte råkat på det i min research innan jag färgade. Det är därför det här inlägget börjar med en stor varning – hade någon sagt till mig att det kan vara svårt att bleka ur lila och att följden blir mintgrönt hår så hade jag nog låtit bli att testa den här nyansen på mitt hår.

Jag testade att färga över det gröna med samma rosa ton, Cleo Rose (utblandad, som vanligt), som jag hade innan eftersom jag fortfarande hade lite kvar i burken och turligt nog funkade det. Det blåa pigmentet som finns kvar i mitt hår gör att den rosa tonen ser lite kallare ut, men jag har absolut inte grönt hår längre.

Nu bleks det rosa och det kvarvarande blå ut tillsammans genom tvättar och sol och jag hoppas att jag kommer kunna komma ner till en normal blond baston efter ett tag.

I vissa ljus ser det lila ut, men ingenstans i närheten av så lila som det var förut och nyansen är mycket varmare nu.

Man kan aldrig ha för mycket tvärrandigt

Om man träffar mig dagligen märker man snart att jag har väldigt många tvärrandiga tröjor. Extremt många. Och det beror helt enkelt på att jag älskar tvärrandigt, både i den klassiska mörkblå-vita varianten och i andra kombinationer.

När Lindex lanserade sin preppy-kollektion Holly & Whyte för några säsonger sedan så var jag i himmelriket och numera finns det en konstant ström av snygga tvärrandiga plagg i deras butiker. Även Gina Tricot verkar ha insett att det här är en stil som många gillar och hakar på med sina New Classics. Detta i kombination med att de lite nautiska, tvärrandiga plaggen brukar dyka upp i de flesta sommarkollektioner gör att det just nu finns en hel del fina randiga saker i butik, så jag gjorde ett litet kollage!

randigt collage

1. Peplumtopp och shorts, Gina Tricot 149 resp. 199 kr. 2. Tubkjol, Gina Tricot 129 kr. 3. Topp, Lindex 149 kr. 4. Armband, Zara 129 kr. 5. Tubhalsduk, H&M 129 kr. 6. Tygskor, H&M 149 kr. 7. Kjol med spets, Lindex 199 kr. 8. Klänning, Lindex 199 kr. 9. Passfodral, H&M 49,50 kr. 10. Topp, Lindex 249 kr. 11. Sjalcardigan, H&M 199 kr. (Jag köpte en liknande på Gina Tricot igår, men den verkar inte finnas på deras hemsida.) 12. Espadrillos, Lindex 99 kr.

Har ni något särskilt mönster eller snitt som ni älskar över allt annat? Eller är det bara jag som är konstig?

 

Hur jag fick rosa hår

Min önskan efter rosa hår började egentligen för 15-20 år sen. Tack vare min mamma så har jag alltid levt i ett hem fullt av modetidningar och haft förvånansvärt bra koll på vad som hände på visningarna i Paris sedan jag var ca 5 år gammal. Något år på 90-talet minns jag att jag läste om att Kate Moss hade tonat sitt hår rosa och gått visningar med rosa hår. Jag har sökt och sökt men inte lyckats hitta en bild eller någon referens till det här nu i efterhand, men det var här som det väcktes en önskan om att ha rosa hår hos mig för första gången.

Edit: Ylva lyckades omedelbart hitta bilden jag letade efter. Det var 1998. Och här är en till.

Sedan gick massor av år och i början av 2012 slog den stora trenden för pastellfärgat hår igenom. Plötsligt var rosa hår för trendigt. Och forfarande rätt läskigt.

Så en dag i mars läste jag det här blogginlägget och kände att jag äntligen hittat något som jag kunde våga mig på direkt – en triangel av rosa hår bak i nacken som syns när håret är uppsatt.

Sagt och gjort. Jag köpte en burk Cleo Rose från Manic Panic och fick hjälp av Ida.

Men eftersom jag är en geek så hade jag lagt en hel del tid på research innan jag färgade den där lilla triangelformade slingan och det mesta jag läste om hur man fick färg att hålla sig etc. handlade förstås om när man färgat hela huvudet. Jag färgade slingan på lördag kväll men redan på söndag hade jag bestämt mig för att jag ville färga hela håret.

De blev ganska förvånade på min praktikplats på måndagen när jag dök upp med rosa hår.

Färg

För slingan i nacken hade jag använt ren färg men för hela håret ville jag ha en lite ljusare rosa ton. En metod som är mycket populär bland de som gillar att ha pastellfärgat hår är att köpa en vegetabilisk semipermanent färg, t.ex. Manic Panic, i en mörkare nyans och blanda ut med balsam till den ton man önskar. De tillverkar givetvis även ljusare rosa färger, men det finns några fördelar med att blanda själv – dels så kan man få exakt den färgen man vill genom att blanda i mer eller mindre färg och balsam, dels så är balsam väldigt mycket billigare än hårfärg per liter. Man kan också blanda olika färger för att skapa nya nyanser.

För att färga hela mitt hår skulle det gå åt 2-3 burkar Manic Panic men eftersom jag blandar ut färgen så gick det åt en burk färg och 5 flaskor balsam av varierande storlek under hela den tiden jag hade rosa hår tidigare i våras.

Eftersom den här typen av semipermanenta ”onaturliga” färger tvättas ut ganska snabbt behöver man tona om håret ungefär varannan helg för att hålla det från att se urblekt ut, därav de många flaskorna balsam. Men jag hade egentligen inte så mycket emot att färgen blev mer rosa-blond mellan varven.

Ett annat sätt att hjälpa färgen se fräsch ut är att ha en flaska med balsam som man blandat i sin färg i stående i duschen och dra igenom lite färg varje gång man använder balsam när man tvättat håret. Här finns en YouTube-film som förklarar lite närmare hur man kan göra. (Tips om ni ska göra detta: Syoss har skruvkork på sina stora balsamflaskor!)

Färgen jag använder är Manic Panic i tonen Cleo Rose. Jag surfade runt en hel del innan och tittade på bilder av andra som hade rosa hår och den här tonen kändes helt enkelt bäst. Det finns bilder på Manic Panics hemsida som visar hur deras olika färger ser ut, men även sidor som HairCrazy som har gallerier med medlemmarnas bilder av olika färger där även andra märken finns med.

Jag brukar ju vara en duktig onlineshoppare och även i det här fallet finns det pengar att spara genom att beställa från brittiska säljare på ebay, men jag har faktiskt hittills köpt min färg på Shock i Drottninggatsbacken. Det beror mycket på att butiken ligger nära Handels men också på att när jag väl bestämde mig för att göra det här så var jag alldeles för ivrig för att vänta en vecka på leverans. Manic Panic kostar 129 kr hos Shock och man får ett stämpelkort som ger 100 kr rabatt efter åttonde stämpeln.

Nästa inlägg blir om lila hår, stay tuned!